[Theloveyoudidn'tsave]

Tänka sig, ännu ett azum kapitel utav Ida
And it was totally worth all väntan, I promise!

Haha, säger som Malin,
Klart att vi gillade det!

[ilovemjj4ever]

ida wtf jag har 60 grader feber och dräglar över deta kapitlet jag fick så mycket bilder i huvudet så att jag fick en liten filmsnutt i huvudet hur kan du skriva så bra?????? nu vill jag ha mer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! <3 <3 <3 i love your story!

[MichaelJJ4ever]

Aww, mega fint kapitel den här gången också Ida. Du är oerhört talangfull. Sättet du skriver på, det är fantastiskt roligt och spännande att läsa.
Haha, känns som om jag tjatar som en liten gris men säger det igen: Du ska INTE skriva om du inte har lust. Gör som du gör nu och VÄNTA tills du får den insperation du behöver. Vi väntar. Äkta fans vettu! xD

Det gick som det gick och jag och Michael låg nu på soffan i vardagsrummet och kysste varandra med så mycket passion som överhuvudtaget var möjligt att lägga i en kyss. Michael befann sig liggsittandes i soffan och jag låg lutandes mot honom. Mina händer låg placerade på varsin sida av Michaels ansikte och i den här stunden insåg jag att vi inte hade haft såhär mysigt tillsammans på ett tag. Michael hade haft fullt upp med sitt yrke som en av de största artisterna i världen, så det var ju en bra förklaring till saken.
OOOOOH, nu går det lite hett till här. Det har det ju inte gjort på ett tag. Alltid lika kul att läsa och fantisera vidare. HAHA, i mina tankar är soffan typ mörkblå xD. Orkar inte beskriva hela rummet, men det fick jag en riktigt bra bild av när dom såg på film och sprang runt halvfulla och sjöng ''Your the one that I want'' xD. HAHAHA och Michaels kommentar ''But seriously, before we do something else, I really need to go to the bathroom.'' HAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHHH, va jag garvade alltså! XD
Ja, Michael har verkligen mycket att jobba med. Jag hoppas inspelningen av We are the world och allt det här kommer med i din berättelse. Om du nu skriver så länge. Sen kan jag inte sluta hoppas på att han ska skriva ''I just can't stop loving you'' till Miranda om vi som sagt kommer så långt.
Jag rullade över på rygg och flyttade försiktigt Michaels huvud mot min nacke. Han fnissade till och kysste den sedan lätt medan jag rev honom med mina naglar längs hans bakhuvud. Hans svarta lockar omslöt mina fingertoppar och hans varma andetag mot min nacke gjorde mig galen.
Haha, så fort jag läste att hans huvud var på väg mot nacken visste jag vad som var på väg att hända ^^. Du har ju skrivit flera gånger att Miranda älskar när Michael kysser hennes nacke. Tanken på det hela gör nästan mig galen också ;O Hans svarta lockar GAAAH!
Jag kunde som vanligt inte få nog av hans kyssar och drog försiktigt upp min t-shirt i hopp om att jag skulle få känna hans läppar mot min mage med. Michael förstod precis vad jag ville ha och kysste ömt min mage.
Aww, så gulligt! Jag hoppas den lille bebisen kände hans fina pussar^^. Tänk om den lille kraken kommer ut med långt svart lockigt hår. AWW! Så gullig den skulle bli. Tänk er en liten mini-Michael, en kopia av stora Mike MEN, juste det kan ju bli en flicka också, kanske en mini-Miranda ;P. Hahaha.
-”I know this may sound silly but...I just realized that our baby is getting bigger and bigger, really growing you know. I love you and I want you to feel good, but right now it would feel so disrespectful against our baby, I’m sorry.”
Jag smälte bokstavligen som hett stearin, som Michael så fint sjunger i sin låt Don’t Stop ’Til You Get Enough. Tårarna rann redan ner för mina kinder och jag var så oerhört berörd av Michaels ord. Att han tyckte att "nästa steg" skulle vara respektlöst mot vårt barn , hur bedårande var inte det? Michael verkade inte märka att jag grät eftersom att han kysste min mage igen och sedan drog ner min tröja för att fortsätta prata.
''If you just smile!'' Hm vet inte vad jag fick det ifrån, kanske att jag lyssnar på Smile nu men SKIT SAMMA, tillbaka till kapitlet
JA, HUR BEDÅRANDE? Han vill inte göra det för att barnet finns där inne och vem vet, det kanske ser allt? ;O xD
Haha, nej men så sött av honom! Barnet växer och växer, shit vilken vecka är hon i? You just gotta tell me Idahoooo!!!
Aww, som i Don't stop til you get enough Naw Miranda lilla, don't cry! Okej, jag förstår henne, jag skulle också bli megarörd av hennes ord.
IDA DU ÄR ETT GENIIIII!!!!!!!!
-”Because you’re adorable Michael” sa jag och tog tag om hans ansikte med min ena hand. ”You’re so sweet and you should not say you’re sorry because of all the things you said, because those words just made me love you even more. My precious tressure.”
Så sant! Michael är verkligen helt adorable. Men det är du och Miranda också! Fast Michael kanske mest. Men jag adore dig, Ida.
Haha, oh my God, förlåt för mina fina ''interjektioner'' hahah shit nu vet jag inte vad jag snackar om. Men det jag menade var mina engelska ord jag slänger in här och var som gör det hela helt sjukt.
Man blir ju rörd av att läsa själv. Känner verkligen medlidande, fast det finns inget att lida för, snarare otroligt fina saker att fantisera om.
Tänk så snabbt våra känslor hade blommat ut för varann egentligen. Det är inte alla par som får upp ögonen för varandra så snabbt som Michael och jag faktiskt fick för några månader sen. Det var så fantastiskt hur han hade gått från att vara en artist jag lyssnade på ibland till att bli min pojkvän och pappan till vårat framtida barn. Bara att tänka på mig gjorde att jag fällde ytterligare några tårar som Michael snabbt torkade bort. Jag älskade honom, så obeskrivligt mycket.

ÅHHHH, SÅ FINT SAGT/SKRIVET! Själva tanken på hur det kommer gå för dom senare i berättelsen får mig att storle. Aww, så fint. De är som gjorda för varandra.
MAAH, har inga fler bra ord att skriva. Måste verkligen jobba på mitt ordförråd .

Ida, du är en av de bästa författarna jag läst något av. Du hamnar utan tvekan på min top 5-författarlista. Fortsätt lika dant, även att det säkert kommer ta tid innan nästa kapitel kommer så kommer jag aldrig glömma hur dina fina ord rört mig, aldrig!
De finns nu djupt nergrävda i mitt hjärta

[HeavenCanWait]

Åååh, äntligen ett nytt kapitel! Fan vad glad jag är, det var så längesen någon skrev något i den här tråden. Jag vet helt ärligt inte vad jag ska citera, och jag är the king of citera! Det lär bli en lång kommentar ändå, som vanligt xD Men hela kapitlet var så underbart att jag lika bra hade kunnat citera hela, men då hade kommentaren aldrig tagit slut xD Men åh, jag log från att jag såg att du hade postat kapitlet till sista bokstaven. Och självklart tyckte vi om det, no doubt about it!

Och jag förstår verkligen Miranda när hon fick tårar för att han är så underbar, det är ju nästan så att man får tårar själv. Han är underbar och du får alltid fram det så bra. Allt han säger, allt han gör, hur han beskrivs.. Det är så Michael att man helt enkelt tror att detta har hänt på riktigt. Och jag höll nästan på att dö av första delen av kapitlet, speciellt "Jag och Michael låg nu på soffan i vardagsrummet och kysste varandra med så mycket passion som överhuvudtaget var möjligt att lägga i en kyss." Damn, den kyssen måste ha varit obeskrivligt awesome I said it once and I say it again, Miranda är världens lyckligaste tjej och man hade inte tackat nej för att vara i hennes position!

Och sen höll jag på att dö samtidigt som jag smälte när han la huvudet mot hennes mage och hon drog upp tröjan och han pussade hennes mage! Jag citerar Miranda; Jag smälte bokstavligen som hett stearin! Mama mia, that's so freaking hot! Älskar hur du beskriver saker och ting, det är ju nästan så att man själv kan känna kyssarna på sin mage, man blir så inne i texten just för att du skriver så bra! Och Michael är bara för gullig som slutade för att han tyckte att nästa steg skulle vara respektlöst mot lillen/lillan i magen :') Alltså fyfasen, min man ska vara som Michael. Jag kommer ge honom denna berättelsen i handen så får han lära sig hur en man ska vara. Och jag hoppas att han lär sig .. Annars skickar jag honom till dig så får han gå en kurs xD I blame Michael Jackson for my high expectations of men.

Alltså påååh, Ida.. Du är världen bästa författare! Jag vet att detta inte är en av mina vanliga kommentarer men jag hoppas att den duger ändå. Du vet att jag älskar både dig och din berättelse, och det kommer aldrig ändras. Jag beundrar dig faktiskt för att du fortsätter att lägga ner tid på att skriva för vår skull. Och visst det är väl tråkigt att du inte har samma skrivlust som innan, men helt ärligt så gör det inget. Om vi får såna här superbra kapitel en gång i månaden eller när du nu postar så gör det inget. Det är värt väntan, det är det alltid!

I am, and will always be your #1 fan! Din berättelse har fyllt 8 månader, och jag älskar den lika mycket som första gången. Om inte mer! Alltså under alla dessa månader så har det aldrig kommit ett kapitel som varit kasst eller mindre bra än något annat. Det har bara blivit bättre och bättre. Speciellt efter ditt stora genombrott, då nådde du verkligen toppen. Och nu har du passerat toppen och är någonstans i rymden och svävar för detta kapitlet var helt fantastiskt. Vetifan vad mer jag ska skriva, man får aldrig ner allt man tänker och känner när man kommenterar. Men du har väl ungefär förstått hur vi känner xD

Fortsätt exakt såhär. Du kommer komma långt med ditt skrivande, I promise! Väntar på ditt nästa kapitel och jag vet att det lär bli lika super som detta. Och som vanligt kommer jag gå in här typ tusen gånger, även om jag vet att det inte finns nått xD Brukar läsa vissa kapitel igen bara för att jag saknar din berättelse. Man kan väl säga att jag brukar "hänga" här HAHA Nejmen, ska sluta nu så att kommentarer inte blir allt för krånglig xD PUSS på dig Idz, you are amazing <3

[ShakeYourBody]

JÄÄTTTEE BRA! Du är så grymt bra på att skriva Ida! Keep up, ma dear När jag läser din berättelse så kan jag verkligen se framför mig vad som händer. De är häftigt! Det betyder att du har en väldigt stor talang för att skriva! Som sagt, du är verkligen GRYM! <3
Början av hela berättelsen utspelar sig på min födelsedag! Wiie
Ida rocks!

[beatit]

WIIIIE, denna delen har verkligen varit efterlängtad. Och som vanligt sitter jag och ler under hela tiden. I just love it! Heeelt underbart.
Först; ta den tid du behöver med ditt skrivande. Ibland får man helt enkelt stopp och har ingen lust att skriva. That happens sometimes, men vi kan vänta. Som jag skrivit förut; heller att du tar tid på dig, så du känner att du verkligen är nöjd och det blir bra, än att du skriver ihop någonting bara för du känner att du måste.

Citera

Det gick som det gick och jag och Michael låg nu på soffan i vardagsrummet och kysste varandra med så mycket passion som överhuvudtaget var möjligt att lägga i en kyss.

Damn, I wish I was Miranda....): HAHAH, nej. Eller jo, det hade ju inte varit fel att byta plats med henne där för ett tag. Bara för några få sekunder. Men man märker verkligen hur mycket dem älskar varandra och hur kära dem är. Och det är underbart att läsa. Och jag hoppas med allt jag har att det kommer vara så hela berättelsen ut. För dem passar ju sååå bra tillsammans och ingenting ska förstöra det dem har tillsammans!
Då blir någon här ledsen...........

Citera

-”I know this may sound silly but...I just realized that our baby is getting bigger and bigger, really growing you know. I love you and I want you to feel good, but right now it would feel so disrespectful against our baby, I’m sorry.”

All together; AAWWWW. Hur grymt söt är inte Michael på en skala egentligen?! Jag dör ju nästan på riktigt bara av att läsa dessa ord. Det är så fint! Att han är mån om att inte göra det minsta lilla som kan skada barnet, det är exakt så en bra pappa ska vara! He’s just amazing. Jag tror han kommer klara sin roll som pappa galant. Och ser ser med spänning fram emot dagen med stort D.
Miranda ska skatta sig lycklig och likaså Michael. ÅÅÅH, jag blir hur glad som helst av att läsa din berättelse. Det är ingen tvekan om att den är en glädjespridare.

Citera

-”Thank god I found you” viskade han. ”I love you, I love you so much.”

ÅH! Jag smälter sakta men säkert till en liten pöl på golvet. Bara när han säger sådär blir man ju glad. För är det något man märket så är det verkligen hur mycket jag bryr sig om henne och älskar henne.
Jag måste säga att jag riktigt lever mig in i hela berättelsen, och jag har faktiskt svårt för att leva mig in i någonting när jag läser. Men du lyckades redan från första kapitlet. SÅ bra är du!

ÅH, nu började jag tänka tillbaka till de första kapitlen i berättelsen. Det är otroligt hur mycket som har hänt. Mirandra satt fast i en hiss med Michael, han sjöng för henne, dem blev tillsammans efter inte allt så lång tid. Miranda är gravid och dem ska snart ha barn och hon har tagit studenten. Hon har flyttat hem till Michael och nu är Mirandas kusin tillsammans (snart hoppas jag i alla fall hehe) med Marlon. Och sen har det hänt en hel del där i mellan.
Och det blir bara bättre och bättre.

Känner nu att denna kommentar mest blev sluddrig och blabla... Men som vanligt när jag ska lämna ett litet spår efter mig vill jag bara säga hur grym delen var, men det blir alltid en massa extra. Men när jag väl börjat skriva finns det inget stopp hah.

You're the best.

[WilmaWallskogFahlgren]

Den e ju bara BÄST!!!!

[shhamoone]

Ohhh, jag har läst igenom hela berättelsen nu i ett svep, och den var ju bara uuunderbar.. Vid sista kapitlet kände jag mig helt "va? men nej.. men va? jag behöver mer!..", haha. Så du förstår att jag kan knappt vänta till nästa kapitel.. Haha, no pressure whatsoever! Men, du skriver ju helt fantastiskt bra och jag hoppas verkligen att du fortsätter med ditt skrivande. ;D Awesome girrrrl!

[ShakeYourBody]

HihihIHIhiHIHhiHI *skrattar med det finaste och konstigaste skratt jag kan*
Finis, nu har jag läst hela igen! Jag dör. Jag dör. Jag är beroende. It's a drug. Om någon försöker få mig att sluta eller sätter mig på rehab, så... aj aj aj. När man läser den så känns det som att man är Miranda, det blir lixom som en film i huvudet
hihiehehehöhöhahahahhhooh PuZZ (coolt jag stavar ) på dig, min pingvinis-finis

[Idaho]

Soey, fan vad söt du är!

Ni andra, tack för alla kommentarer. Blir lika glad varje gång och det vet ni nog vid det här laget. Här får ni ett till kapitel, det kan tyckas vara lite smårörigt men jag är nöjd. Hoppas ni gillar det med!


Ur förra kapitlet
Tänk så snabbt våra känslor hade blommat ut för varann egentligen. Det är inte alla par som får upp ögonen för varandra så snabbt som Michael och jag faktiskt fick för några månader sen. Det var så fantastiskt hur han hade gått från att vara en artist jag lyssnade på ibland till att bli min pojkvän och pappan till vårat framtida barn. Bara att tänka på mig gjorde att jag fällde ytterligare några tårar som Michael snabbt torkade bort. Jag älskade honom, så obeskrivligt mycket.


Kapitel 68

Nio. Nio är ett sånt där tal som är på gränsen mellan att vara antingen ett högt tal eller ett lågt tal. Det beror på sammanhanget. Tio är ju ett ganska högt tal på sätt och vis, men nio är svårare att placera. Men när Michael väckte mig den här morgonen genom att viska ”happy nine month anniversary”, så var jag övertygad om att nio månader var en lång tid. En lång tid som trots det hade gått fruktansvärt fort.
Jag låg på sidan i sängen och märkte till min förvåning att Michael inte höll om mig som han brukar göra i princip varje morgon. Den senaste tiden hade Michael nästan alltid vaknat före mig och då brukade jag varje gång känna hur han höll mig tätt intill sig. Men inte den här morgonen. Jag vände mig mot honom och såg hur han tittade på mig med sina glimmande ögon.
-”Happy nine month anniversary baby” svarade jag och lutade mig mot Michael för att ge honom en puss på munnen, men han la snabbt sitt pekfinger mot mina läppar. Han flinade finurligt mot mig och skrockade till.
-”I made up a little game” sa han, fortfarande med sitt finger mot min mun. ”I’m not gonna let you touch me until tonight, and I’m not aloud to touch either.”
-”But babe, you’re touching my lips right now” sa jag och fnissade samtidigt som Michael snabbt ryckte bort fingret från mina läppar.
-”Okay that doesn’t count” sa han och skrattade. ”We haven’t started yet.”
-”If we haven’t started yet, then why didn’t you let me kiss you?” frågade jag och höjde ena ögonbrynet.
Michael räckte snabbt ut tungan mot mig och höjde på sitt egna ögonbryn likt jag gjorde. Jag fnissade till och var nära att skojslå honom innan han kvickt stoppade mig.
-”Nah-uh-uh, what did I just tell you?” sa han och skrattade till.
Jag suckade. Detta skulle bli svårare än jag trodde. Försiktigt la jag mig på rygg och precis innan jag skulle lägga mina händer på min nu väldigt stora mage så tvekade jag.
-”Can I touch myself?” frågade jag sedan Michael och märkte snabbt att mitt val av ord inte var det bästa. ”I mean, uhhh I mean...”
Michael som var så lättroad brast snabbt ut i sitt barnalika skratt. Han låg på rygg och skrockade med kraft enda ner ifrån lungorna.
-”Oh god, I’m so sorry” sa jag fnissandes och täckte mitt ansikte med mina händer. ”I’m so stupid.”
-”Baby, aww baby” fick Michael fram mellan skratten och sina oregelbundna andetag. ”You’re so cute when you don’t think before you speak.”
Jag tog bort händerna från ansiktet och vände mig om mot honom. Han torkade fnissandes bort en liten skrattår från ögonvrån samtidigt som han tittade på mig med ett stort leende på läpparna. Jag kände hur jag ryste till och sken också upp i ett leende.
-”Michael, you said that you weren’t aloud to touch me, right?”
-”Yeah, why?”
-”Then why do you keep touching my heart like that?” sa jag och nickade mot honom.
Michael gav mig en rörd min och fick ur sig ett litet ”awww” innan han tog tag i sitt täcke och smekte min kind med ena hörnet av det.
-”My sweetheart” viskade han till mig innan han steg ur sängen för att sedan gå till ett av badrummen för att ta en dusch.
Jag låg kvar i sängen och förde mina händer ner till min mage. Som sagt så var den stor nu, det var ju inte långt kvar tills barnet skulle komma. Det var berräknat att komma om nio dagar. Vad lustigt, att på vår nio månaders-dag så var det samtidigt nio dagar kvar tills mitt och Michaels barn skulle få se världen för första gången. Men tänk, det var bara lite mer än en vecka kvar. Det kändes som igår som alla mina graviditetstest pekade på att jag var havande, men det var massor av månader sen.
Jag tror att jag råkade slumra till lite för plötsligt så stod Michael framför mig iklädd svarta byxor och ett vitt linne. I ena handen höll han en blå-rutig skjorta som jag antog att han snart skulle sätta på sig och den andra handen höll han bakom ryggen.
-”You know, yesterday was Christmas eve” sa han och bet sig i läppen.
-”Yeah I know, we’ve had that discussion already Michael” sa jag och log mot honom. ”You’ve been busy lately and you’ve never been celebrating Christmas and I’m fine with that. We can celebrate Christmas with our child next year or so.”
-”Mhm” sa Michael och nickade leendes. “But I wanna give you this anyway.”
Han visade mig det som han hade gömt bakom ryggen. Ett kuvert. Jag satte mig upp samtidigt som jag försökte lista ut vad det kunde innehålla. Biljetter, presentkort?
-”Here” sa han och gav det till mig.
Med ett leende på läpparna så öppnade jag kuvertet.
-”Oh my!” utbrast jag. ”A spa weekend, are you kidding me?”
-“No not at all” sa Michael och skrattade till åt min reaktion. ”I think you’ll need that when the baby is born. You can bring Laura too.”
-“Thank you sweetie, thank you so much” sa jag gjorde ett litet glädjeskutt där jag satt i sängen. ”I wish I had something for you though.”
-”Well, you’re having my baby” sa Michael med ett leende. “That’s good enough for me.”

[ShakeYourBody]

Ida, Jag får diabetes av dig! så söt är du! Om man är deppig nån dag, då ska man läsa den här! Den här berättelsen får mig alltid att le. Det är inte bara handlingen heller, utan det är sättet du skriver på. Orden du använder. Alla små detaljer. Den är så himla verklig! Detta skulle ju mycket väl kunna hända på riktigt Om jag av någon konstig anledning skulle starta ett bokförlag (eller vad det nu heter), så skulle detta vara den första bok som jag trycker. Det är så konstigt. Jag var inne på MJJ ibland och kollade runt innan jag blev medlem här. Jag hittade din berättelse. Jag kunde inte föreställa mig att jag nu skulle sitta här som ShakeYourBody och läsa en sån fantastisk fortsättning. Och jag visste inte heller att jag skulle få träffa en sån otroligt härlig och underbar person! DU är sötast! Tusen tack för att du skriver så jäkla bra! Och tusen tack för att DU är Du!
Jag var bara tvungen att skriva av mig Saknar dig Puss på dig finis!

[Maliin]

Åh, Ida! Håller med Sofie, du skriver så bra att man får någon sorts sjukdom! jag älskade när du skrev att han rörde vid hennes hjärta! sååå gulligt och Michael kommer att bli en sån underbar pappa längtar tills det kapitelet då lilla nya Jackson får se världen för första gången. Men nu vill jag ha mer din lilla fis!

[HeavenCanWait]

Idaho, 05 september 2010 - 21:04, sa:

1. Nio. Nio är ett sånt där tal som är på gränsen mellan att vara antingen ett högt tal eller ett lågt tal. Det beror på sammanhanget. Tio är ju ett ganska högt tal på sätt och vis, men nio är svårare att placera. Men när Michael väckte mig den här morgonen genom att viska ”happy nine month anniversary”, så var jag övertygad om att nio månader var en lång tid. En lång tid som trots det hade gått fruktansvärt fort.

2. -”If we haven’t started yet, then why didn’t you let me kiss you?” frågade jag och höjde ena ögonbrynet.
Michael räckte snabbt ut tungan mot mig och höjde på sitt egna ögonbryn likt jag gjorde. Jag fnissade till och var nära att skojslå honom innan han kvickt stoppade mig.
-”Nah-uh-uh, what did I just tell you?” sa han och skrattade till.

3. -”Can I touch myself?” frågade jag sedan Michael och märkte snabbt att mitt val av ord inte var det bästa. ”I mean, uhhh I mean...”
Michael som var så lättroad brast snabbt ut i sitt barnalika skratt. Han låg på rygg och skrockade med kraft enda ner ifrån lungorna.
-”Oh god, I’m so sorry” sa jag fnissandes och täckte mitt ansikte med mina händer. ”I’m so stupid.”
-”Baby, aww baby” fick Michael fram mellan skratten och sina oregelbundna andetag. ”You’re so cute when you don’t think before you speak.”

4. -”My sweetheart” viskade han till mig innan han steg ur sängen för att sedan gå till ett av badrummen för att ta en dusch.
Jag låg kvar i sängen och förde mina händer ner till min mage. Som sagt så var den stor nu, det var ju inte långt kvar tills barnet skulle komma. Det var berräknat att komma om nio dagar. Vad lustigt, att på vår nio månaders-dag så var det samtidigt nio dagar kvar tills mitt och Michaels barn skulle få se världen för första gången. Men tänk, det var bara lite mer än en vecka kvar. Det kändes som igår som alla mina graviditetstest pekade på att jag var havande, men det var massor av månader sen.

5. -”Oh my!” utbrast jag. ”A spa weekend, are you kidding me?”
-“No not at all” sa Michael och skrattade till åt min reaktion. ”I think you’ll need that when the baby is born. You can bring Laura too.”
-“Thank you sweetie, thank you so much” sa jag gjorde ett litet glädjeskutt där jag satt i sängen. ”I wish I had something for you though.”
-”Well, you’re having my baby” sa Michael med ett leende. “That’s good enough for me.”

1. Åååh, har dom redan varit tillsammans i nio månader? Det är ju snart ett år! Och dom är fortfarande lika gulliga tillsammans, om inte gulligare. Och Michael är lika underbar som vanligt, att han väcker henne genom att viska ”happy nine month anniversary”, åh jag smälter :') Och tänk att hon kommer vara med om Michael's underbarhet livet ut. Och tänk vilken fantastisk pappa den lille kommer att ha :')

2. ååh, här passar vår vanliga fråga in: HUR KOMMER HON STÅ UUUT? HAHAååh jag smälter för att han är så söt, kunde se honom räcka ut sin tunga och höja ögonbrynet. Men han är så sjukt söt, så det kommer nog blir svårt för henne att inte kunna röra honom på hela dagen. Men iof så tror jag att det lär bli svårt för han med xD vi får helt enkelt se hur detta går. påååh <3 -”Nah-uh-uh, what did I just tell you?” hahaha så söt

3. HAHAHAHAHAHA ”Can I touch myself?” gud min mage, skrattade rakt ut och ingen fattade något. Dom trodde säkert att jag var galen eller något men jag dog verkligen HAHA ååh, och Michael's skratt <3 måste vara något av det underbaraste man kan höra. Men fan vad kul det lät när jag läste det, this is what I love about your story!

4. Åååh, jag blir så glad :') snart snart snart kommer lilla bebisen! Kan knappt vänta, seriöst alltså. Jag vill bara läsa om hur Michael är med bebisen och allt. Jag är verkligen glad för deras skull, det känns så verkligt. Bara 9 dagar kvar wohoo. Känner precis som henne, att det var igår som vi fick reda på att hon var gravid. Dock har det inte gått 9 månader men det har ju gått ett tag, men det känns som nyligen. Det ska bli roligt att se (säger se för att man ändå ser allting framför sig när man läser xD) hur allt blir när bebisen föds. Men det jag ser fram emot mest är ändå hur Michael är som pappa :') Man vet att han kommer vara helt underbar mot henne/honom. Precis som mot Miranda. Dom kommer vara världens lyckligaste och finaste familj ;D

5. Åååh, älskling :') Han är så omtänksam och så gulligt att han bjöd med Laura också. Michael är den perfekta pojkvännen/mannen, man kan inte önska sig någon bättre. Hade man kunnat skapa sin egna man så hade jag utan tvekan gjort en kopia av Michael, utsida och insida! Man kan inte bli mer perfekt än det. Man har allt man önskar sig då. Aaah, att vakna vid hans sida varje dag är en dröm. Att, som Miranda berättar, få vakna och känna att han håller om en.. ååh, det går inte att inte smälta alltså.

Ååh Idz, blev så glad när jag såg att du hade lagt ut ett nytt kapitel. Ville kommentera direkt men min lillebror börja trycka på alla knappar och var rädd att han skulle stänga av datorn xD Så jag lät bli, jag har redan varit med om det en gång att allt jag skrev försvann och det var inte kul HAHA. Men kapitlet är lika fantastiskt som vanligt, jag säger det igen - det är värt väntan varje gång. Och som sagt, även om jag är på andra sidan jorden nu så kommer jag fortsätta läsa och kolla din berättelse med jämna mellanrum för att se om du har lagt ut något nytt kapitel.

Jag längtar redan, det finns något med din berättelse som får mig att känna mig så glad och trygg på nått sätt. Sättet du skriver på, din fantasi och allt chockar mig alltid lika mycket. Man tror inte att det kan bli bättre, men så blir det alltid det. Minns fortfarande när jag läste första kapitlet och jag fastnade direkt. Och nu när man tänker tillbaka så har du utvecklats riiiktigt mycket. Jag vill ha mer Ida, man blir beroende. Och det är fler än jag som känner så. Men ta du din tid, skriv när du är på skrivhumör och inte när någon ber dig eller stressar dig. Bara du bestämmer, vi väntar alltid ;D Don't worry. Det är bättre att du skriver när du känner för det och att det blir ett bra kapitel än att du skriver bara för att skriva så. Men anyway, du är fantastisk alltså. :') <3

MEEEER!!

Redigerat av HeavenCanWait: 06 september 2010 - 02:54

[BlackOrWhite]

Det var ett tag sedan sist ... men detta var verkligen ett bra kapitel. Blir spännande när barnet sedan föds och hur allt kommer att bli. Keep Goin'

L.O.V.E.

[beatit]

Citera

Men när Michael väckte mig den här morgonen genom att viska ”happy nine month anniversary”, så var jag övertygad om att nio månader var en lång tid.

Oj, redan nio månader! Kan ju hålla med om att det är lång tid, och det har gått fort. Tänk, det är ju snart ett år! Och det har hänt mycket grejer under deras nio månader tillsammans. Vääääldigt väldigt mycket grejer faktiskt. En sak man märker är att dem blir mer och mer kära för varje del, och dem blir alltmer sötare som par.
Sen är Michael hur söt som helst, vilket jag har nämt ett x antal gånger. ”happy nine month anniversary”, vilket undebart sätt för Miranda att vakna till. Michael liggandes bredvid en i sängen och viska i ens öra....... hhaha, drömma kan man ju!

Citera

-”I made up a little game” sa han, fortfarande med sitt finger mot min mun. ”I’m not gonna let you touch me until tonight, and I’m not aloud to touch either.”

HAHAHAH, hur ska dem stå ut? Det kommer nog bli en jobbig utmaning för dem båda, skulle jag tro. Hur ska det gå, hur ska det gå.... -”Okay that doesn’t count” sa han och skrattade. ”We haven’t started yet.” HAHAHAH, Michael då. Åhhh, så söt han är! <3 Han är som det sötaste sockervadd man bara vill äta upp. (inte för att jag gillar sockervadd, men det är ju sött, så...) Just like Michael himself.

Citera

-”Can I touch myself?” frågade jag sedan Michael och märkte snabbt att mitt val av ord inte var det bästa. ”I mean, uhhh I mean...”

HAHAHAHHA, jag måste vara dum eller något. Först fattade jag ingenting, sen var jag tvungen att läsa igen och DÅ fattade jag. HAHAH, snacka om att jag fick kramp i magen av skratt. xD Herregud så fel det kan bli ibland. Men det var lite roligt dock. Kan mycket väl tänka mig Michaels min just i den sekund då hon säger det - oslagbar! <3
Jag älskar att du alltid få med lite humor i varje del, så att det inte bara är dead serious hela tiden, utan att man får dra på smilebanden lite extra!

Citera

-”Michael, you said that you weren’t aloud to touch me, right?”
-”Yeah, why?”
-”Then why do you keep touching my heart like that?” sa jag och nickade mot honom.

Allihopa på tre; AWWW! That was, like, the cutest thing ever. Gud vad fint sagt av Miranda alltså. Det är inte bara Michael som kan forma fina saker så att man smälter till en pöl på golvet, även Miranda kan. Jag vet att jag har sagt detta tidigare, men Michael ska vara så glad att han har en tjej som henne, och tvärtom. Dem passar så bra ihop

Citera

-“No not at all” sa Michael och skrattade till åt min reaktion. ”I think you’ll need that when the baby is born. You can bring Laura too.”

Nämen hur söt får han vara? (HAHAHA, hur många gånger har jag inte nämnt det under bara denna kommentar?) Men det är så sant. Han liksom bryr sig om henne så mycket, och det är det bästa man kan önska sig. JUStJA, om nio dagar har dem med största säkerhet en liten bebis tillsammans! CRAZZZZY. Tänk vad tiden går fort ändå. Det är typ den dagen jag har längtat mest till sedan hon blev gravid, hahah. Det ska verkligen bli roligt att se hur Michael kommer vara med den lille, säkert en helt underbar pappa. :') Tror dem båda två kommer fixa föräldrarollen perfekt.

Sen måste jag säga att delen har verkligen varit värd all den väntan det har varit. Man glömmer liksom bort att man ens har väntat lite längre på kapitlet när man läser det. För det är så otroligt bra! För att du är så otroligt bra på att skriva! Önskar att jag hade lika stort talang på det området som dig, but I don't ): Och jag menar det verkligen, du har verkligen stor talang på att skriva. Det är så fängslande och beroendeframkallande, att man bara vill ha mer hela tiden. Man vill aldrig riktigt sluta läsa. Ibland önskar jag att din berättlese var som en bok som aldrig tog slut, en evighetsberättelse helt enkelt!
Men jag hoppas att det är några delar kvar i alla fall, så att man har något att se fram emot nu i dessa kalla och gråa höstdagar som börjar snart! För ditt skrivande och din bertättlese kan lysa upp hela dagen. (usch, lät lite nerdy, but it's true) ;D

Jag skulle kunna skriva hela dagen(kvällen) lång om hur bra jag tycker att du är på att skriva och hur bra din berättlese är. Men då skulle ingen orkar läsa och jag skulle få skrivkramp. Med detta sagt tror jag att du har förstått hur grymt bra du är!